smaul
jag har alltid sen jag var liten trott att jag alltid skulle uppnå den där vackraste punkten i sitt liv. Då man är så vacker och oslagbar, helt underbar! Men den här jävla puppan känns ju tjockare än någonsin nu. Jag har väl aldrig varit riktigt smal, men när jag väl "smalare" så hade jag ätstörningar och fick, tack och lov, hjälp.
Jag vill bli smal. Jag tänker på det dag in dag ut, när jag vaknar och när jag somnar. Jag tänker det t.o.m i mina drömmar. Men när jag är ledsen och rastlös så äter jag, när jag hade ätstörningar så tränade jag bort det.
Jag hoppas hela tiden att mina ändringar i min vardag ska göra mig vacker. Innerst inne tror jag inte att jag är riktigt lycklig förrän jag väger en viss vikt. Min vikt rasade när jag var 16-17 och gick upp ännu mer vid 18-19år. Nu ligger jag kvar och kommer inte loss, jag vill ju väga det jag vägde när jag växte klart. Jag tror inte någon vet det här, men jag har så dåligt självförtroende att jag inte vågar ibland vara med mina bästa vänner, just för att jag tror ibland att de tycker jag är så ful och tjock att jag inte är någe rolig att vara med.
Det jag vill komma med det här är att folk runt om mig ställer upp så jävla mycket för mig som hjälper mig så mycket. Det krävs inte mycket men de små sakerna som händer runt omkring mig just nu är helt underbart och jag värderar dom så högt. Mitt jobb har gett mig till hösten, 14 lektioner jag kommer lära ut i, och jag kommer gå på 3 ytterligare kurser. Det är mer träningstimmar i veckan än när jag tränade som mest, som inför SM 2006-2007.
Jag hoppas det här ger mig rättvisa till träning som jag alltid trott och inte insett. Jag hoppas att till julen kommer må bra och förhoppningsvis, se bra ut. Lyckan kommer jag fortsätta med att leta efter.
En deprimerande tjej loggar ur nu och sover efter ett träningspass.
Peace
Äh, jag har raka tänder och snygga tuttar. Jag överlever!
Jag vill bli smal. Jag tänker på det dag in dag ut, när jag vaknar och när jag somnar. Jag tänker det t.o.m i mina drömmar. Men när jag är ledsen och rastlös så äter jag, när jag hade ätstörningar så tränade jag bort det.
Jag hoppas hela tiden att mina ändringar i min vardag ska göra mig vacker. Innerst inne tror jag inte att jag är riktigt lycklig förrän jag väger en viss vikt. Min vikt rasade när jag var 16-17 och gick upp ännu mer vid 18-19år. Nu ligger jag kvar och kommer inte loss, jag vill ju väga det jag vägde när jag växte klart. Jag tror inte någon vet det här, men jag har så dåligt självförtroende att jag inte vågar ibland vara med mina bästa vänner, just för att jag tror ibland att de tycker jag är så ful och tjock att jag inte är någe rolig att vara med.
Det jag vill komma med det här är att folk runt om mig ställer upp så jävla mycket för mig som hjälper mig så mycket. Det krävs inte mycket men de små sakerna som händer runt omkring mig just nu är helt underbart och jag värderar dom så högt. Mitt jobb har gett mig till hösten, 14 lektioner jag kommer lära ut i, och jag kommer gå på 3 ytterligare kurser. Det är mer träningstimmar i veckan än när jag tränade som mest, som inför SM 2006-2007.
Jag hoppas det här ger mig rättvisa till träning som jag alltid trott och inte insett. Jag hoppas att till julen kommer må bra och förhoppningsvis, se bra ut. Lyckan kommer jag fortsätta med att leta efter.
En deprimerande tjej loggar ur nu och sover efter ett träningspass.
Peace
Äh, jag har raka tänder och snygga tuttar. Jag överlever!
jag...
börjar bli nyfiken. jag undrar vad som händer bakom pannbenet därborta. Undrar om det är som det är bakom det här pannbenet. Om inte, så vill jag veta det, innan mitt pannben ramlar av.
ett minne som kom tillbaka till mig
Satt i solnedgången och hånglade till bloc party-sunday på arvikafestivalen 2007 och insåg allt.
!!!!
varför blir du så jävla arg för, jag vet ju att du läser min blogg, tönt!
